Tack

Tack för era fina kommentarer! Jag tycker så mycket om er mina nära och kära!
Och jag tycker verkligen att alla mina nära har varit så bra de bara har kunnat att vara när det gäller pappas bortgång. Detta handlar kanske inte så jättemycket om hur folk har varit mot mig, utan mer om hur jag kan känna trots att människor vill mig väl och gör alla rätt de bara kan. Det är en evig orättvisa och ilska jag kan känna inom mig varje dag och som jag måste kämpa med.
Ingen borde få gå igenom att mista sin förälder, sin make, sitt barn, sin pojkvän, sin vän eller vem som helst som är en väldigt nära person. Men tyvärr händer det dagligen :(

Ibland så behöver nära och kära inte säga speciellt mycket utan det handlar mest om att höra av sig, finnas där, fråga om man kan hjälpa till och så vidare. Och vad jag vet så har de som verkligen står mig nära gjort allt detta! <3

Vill bara tillägga att det är alltså inte är jag som har skrivit textstycket i föregående inlägg. Jag önskar att det vore jag, och det skulle lika gärna kunna vara jag. Men det var inte jag. Jag bara ändrade från barn till pappa. Så att det skulle passa bättre in på hur jag känner det.



Jag återkommer snart igen. För hur mörkt det än kan kännas runt mig ibland så fortsätter livet och ibland fortsätter livet med stora ljusglimtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback